Inga tårar

Helt galet att jag säger det här, men jag vill gråta. Jag vill få bort smärtan som värker inombords genom att gråta en skvätt. Men... jag kan inte.

Förut kunde jag gråta titt som tätt och tårarna flödade jämt kändes det som. Men nu har jag inte fällt en tår på många, många månader. Det känns som en spärr och jag kommer inte förbi den.

För mig är det terapi att gråta. Lugnande.

Dock så bad jag om att inte kunna gråta så lätt. Och önskan besannades. Skumt nog.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mablo

om allt och inget

RSS 2.0