Ni kanske tror jag är extremt olycklig eftersom jag har mina gråt- och depp-perioder. Men även de lyckligaste har sina dåliga dagar. Jag har definitivt sådana.

Jag är lycklig. Lyckligare än någonsin. Jag har världens finaste vänner och även om vi inte ses så ofta så vet vi var vi har varandra. Det finns inget att gråta över för att jag är singel. Jag behöver inte ha en man i mitt liv för att må bra. Visst allt hade varit mysigare och underbarare, men jag har det bra ändå.

Visst jag bor hemma än med mina föräldrar och syskon - men jag har i alla fall ett tak över huvudet, jag får mat varje dag, jag slipper frysa och har fantastiska djur att mysa med. Det skulle vara friare att kunna ha en egen lägenhet, men jag har det bra ändå.

Det jag ville säga är att jag är lycklig trots allt.