Självklart finns det mycket jag ångrar. Mycket småsaker i livet och en del lite större saker. Men de "fel" man gjort i livet har även gjort en starkare och till den personen man är i dag. Så egentligen finns det inget som jag ångrar.

Förutom en sak.

Att jag blev tillsammans med mannen som nu är mitt ex. Min första pojkvän. Jag ångrar allt med honom. Ett obehag och illamående fylls inom mig varje gång jag hör hans namn eller råkar få syn på han. Ni kanske tycker jag verkar hård, men han förtjänade verkligen inte mig. Visst hade vi väl våra ljusa stunder, men jag var aldrig riktigt lycklig med han. Speciellt inte efter det han har gjort mot mig.

Men jag är över han. Jag lyckades samla på mig styrka att göra slut och kämpade mig upp ur mörkret till ljus. Känns som att få se solen för första gången.