Så enkelt och komplicerat
Det var så enkelt i början.
Vi pratade varje dag på jobbet.
Vi log, vi skratta och vi sprudlade.
Vi hade något speciellt.
Vi gick tillsammans från jobbet till stationen.
Enkelt.
Men nu känns allt komplicerat.
Mitt hjärta värker efter honom.
Han ser mig inte mer än som en vän (känns det som).
Jag har abstinens efter honom eftersom jag fortfarande är van med att se han varje dag.
Vi har fortfarande något speciellt.
Det ligger något tungt i luften.
Komplicerat.
Kommentarer
Trackback
